Nu har mina små änglar blivit 11 dagar gamla och allt går bra. Dom har börjat sprida sig i bädden och jag kan ligga utanför och titta på dem. MEN, jag har full uppsikt ifall någon av husets andra hundar skulle vilja titta på dem. De är sååååååå avundsjuka på mina fina valpar, men de får väl skaffa sig egna!

Bilder från idag:

Tik 2 har hittat ett skönt sätt att sova på

Tik 1 har borrat ner huvudet i den sköna fällen

Hanen (t.v) och tik 3 ligger och myser

...min särbo, FINUCH Vili.

Ni som inte besökt min mattes hemsida, Trollsången http://www.trollsangen.se

vet ju inte vilken snygging som är pappa till mina fina valpar.

Vili, hemma på tomten...

... och Vili i skogen

Du som vill se hans jaktprovs- och utställningsresultat, info om syskon, föräldrar m.m kan gå in på den här länken till DogNet, Finland (FKK:s motsvarighet till SKK:s Hunddata):

http://jalostus.kennelliitto.fi/frmKoira.aspx?RekNo=FIN28187/04&R=276

Ovan bild från "mjölkbaren" idag.

Fr.v tik 4, tik 1, hanen, tik 2 och tik 3.

Idag har det gått åtta dagar sedan valparna föddes. Det har varit en ljuvlig tid med små, söta valpar och en kunglig uppassning av husse och mattarna.

Inte kan jag minnas att människo-mammor blir så ompysslade och uppassade? Det verkar mer som om det i människovärlden är mammorna som passar upp och pysslar om? Men jag klagar inte!

Idag har matte vägt valparna och alla följer "reglerna" och har dubblat sin vikt första veckan. Utom den sistfödda, något mindre, tikvalpen som var så medtagen. Hon har mer än dubblat sin vikt och jobbar hårt på att komma ikapp sina syskon. Hon ligger och diar mest hela tiden.

Nu är det inte lika roligt längre. Med valparna alltså. Missförstå mig inte, dom är ljuuuuvliga och jag älskar dom och sköter dom. Problemet är min otrogne husse. Vet ni vad han gör? Han låter mattes och lillmattes "magror" sova i hans knä! Dom hoppar upp och pussas och kramas och han bara skrattar. Han försöker inte ens säga åt dom att dom ska gå ner.

"Magrorna" är inte att lita på i det fallet, dom är riktiga knähundar och det gillar min husse. Men där ska JAG ligga. Att jag inte kan nu när jag har valpar får han lova att förstå. Idag lämnade jag valparna, hoppade jag upp i hans knä och röt till. Nåja, röt och röt, men dom förstod i alla fall vinken och lade sig åtminstone bredvid och slutade kladda på honom. Hm!

Hej därute i snön!

Tänk så skönt att bli matad och ompysslad och ligga inne i en fin bädd med fem ljuvliga valpar när det är sånt väder som idag. Det har kommit minst 20 cm snö och dessutom blåser det så det har drivit ganska mycket också.

Jag ides inte skriva nåt igår och egentligen finns det inte så mycket att berätta just nu. Jag ligger och myser i stort sett hela dygnet (utom när matte eller husse tvingar ut mig för att kissa...) och mina små gryn bara äter, sover och växer.

Så snälla dom är! Bara något enstaka pip när dom "gått vilse" i valplådan och inte hittar "mjölkbaren" nog snabbt. För övrigt är dom tysta och belåtna.

Matte har vägt den lite mindre och sistfödda valpen ett par gånger för att se att hon hänger med och ökar i vikt – och det gör hon! På måndag ska valparna vägas igen, allihop, så då ska ni få veta hur mycket de ökat i vikt på en vecka.

Nu har jag varit ut en snabbis i snövädret, brrrrr...

Vi hörs snart igen. Om inget särkilt händer så kommer jag tillbaks på måndag eftermiddag/kväll.

Ta hand om varandra och mys,

Lojsan

PS. Tända ljus och en kopp nykokt kaffe tycker matte är toppen, prova det vetja!

Nu sitter matte och funderar på namn på de små :-) Det kommer att bli finska namn eftersom både pappa Vili och jag är födda i Finland.

Först kom hon på Sisu = seg, uthållig och då bestämde hon att alla namn skulle börja på Si... Fram med finska ordboken!

Förslagen på namn är just nu (det kan komma fler säger hon...):

Trollsångens...

... Sisu = seg, uthållig ~ Ska till Malmberget

... Sievä = näpen, nätt (Sivan?)

... Siro = näpen

... Simasuu = sötnos

... Siipi = vinge

Kanske inte de vanligaste namnen på en jagande spets, men... så´n är matte. Det är bara att gilla läget och hoppas att inte alla förstår finska ;-)

Klockan är nu 20.44

Matte har varit in och ändrat i namnen. Min gammelmatte Kristiina mailade från Finland och sa att två av namnen hade fel form, så det har matte ändrat nu. 

Det är bestämt att Sisu ska bli malmbergsbo.

Oj, vilket omtumlande dygn det här har varit!

Den lilla tikvalp som jag födde sex timmar efter dom andra var väldigt medtagen. Hon verkade "trött" och lite slö och dessutom visade det sig att hon inte ens orkade dia.

Då lät jag henne ligga och vila medan jag petade i och skötte dom andra piggare valparna. Men matte tyckte inte alls att det var någon bra idé... Hon försökte få mig att slicka igång valpen, men jag var inte intresserad.

– "Dåliga tecken", tyckte matte och tog valpen ifrån mig.

– "Varsågod!" sa jag och återgick lugnt till hennes syskon.

Matte frotterade det lilla livet, men ingen större förbättring – hon var fortfarande väldigt trött. Då gjorde matte iordning "Björcks blandning" och matade henne. Då blev hon genast piggare, men inte tillräckligt stark för att dia själv :-(

Efter en-två timmar började hon skrika. Å så hon skrek! Alla min hundsyskon som haft valpar blev förtvivlade och oroliga, men inte jag! Matte hade ju fått henne av mig.

Matte beslutade att hon skulle få natten på sig att komma igång ordentligt.

 –"Om hon inte skulle göra det är det säkert något fel på henne", sa matte.

Sagt och gjort. Var tredje timme – klockan 23, 02, 05 och 08 – fick hon 5 ml av Björcks blandning. Hon låg hela tiden hos mig med sina syskon, men jag var inte så intresserad först. Jag petade inte bort henne, nej då, men jag var inte alls intresserad av henne. Efter maten kl 08 på morgonen tyckte jag det var dags att hjälpa matte så hon fick sova lite, så jag tvättade av valpen ORDENTLIGT! Matte hade tvättat så gott hon kunde för att få valpen att kissa och bajsa, men ingen är så duktig som en hundmamma på det, så jag tog över. Det är ju trots allt MIN valp, jag hade börjat ångra att jag gav bort henne.

Och, så hände det som husse och matte hade hoppats på, hon började dia helt själv! När matte skulle ge henne mat kl 11 låg hon bland sina syskon och diade och "trampade" alldeles själv. Matte blev jätteglad och jag var rätt nöjd jag också. Eftersom jag tyckte det var lite pinsamt att jag tänkte ge bort henne till matte så var jag extra pysslig med henne – jag tvättade och petade och pysslade med henne hela tiden till att börja med.

Nu är hon en av fem fina valpar som JAG är mamma till!

Hallå där! Nu har jag blivit mamma.

Jag sov lugnt hela natten, bäddade bara lite grann men sov mest. I morse kändes det lite konstigt igen. Matte pratade med mig och det kändes bra. Hon var i samma rum hela tiden.

Där var också mattarnas fyra whippettjejer och dom var väldigt nyfikna. Dom kände att något annorlunda var på gång. Ingen av dom har haft valpar så dom kunde inte berätta för mig.

10.45 fick jag lite magknip och då kom den första valpen, en tik med ganska mycket tecken och bred krage runt om halsen.

10.50 kom tik nummer två, mycket vitt på kroppen med tecknat huvud och "spot".

11.05 kom en pojke. Han är också mycket vit på kroppen.

11.40 kom till sist en tik till, ganska mycket tecken på kroppen med bred krage på höger sida och smal krage på vänster.

Matte tar ut mig för att jag ska få kissa och sedan snabbt in igen.

Nu ska jag få vila en stund och sedan ska matte bädda med en mjuk bädd. Tidningarna var bra att ha när jag bäddade och valpade, men sedan är det dags för en mysigare bädd.

Pilutta er! Jag var inte alls klar. Matte var tveksam, men jag knep till hon började laga mat, då....
17.25 kom en tik till, en ljus tik med mörkt huvud och "spot"

Slutresultat: f.n 1+4, men osvuret är bäst. Vi får se imorgon.